Bort längtande vekhet ur sotiga bröst,
– Uzakta wistful wacky dışarı arasında sooty memeler,
vik bekymmer ur snöhöljda bo.
– endişeleri karla kaplı yuvadan katlayın.
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
– Ateşimiz var, etimiz var, rahatlık için brendi var,
här är helg, djupt i skogarnas ro.
– işte hafta sonu, ormanların huzurunun derinliklerinde.
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
– Şarkı söyle, björnbergs-Jon boğazından
om kärlek och rosor och vår.
– aşk, güller ve bahar hakkında.
Stäm fiolen, Brogren och spela en vals
– Kemanı ayarla, Brogren ve bir vals çal
för spökblåa månlysta snår.
– Hayalet – mavi mehtaplı çalılıklar için.
Det är mil efter mil till lador och hus
– Ahırlara ve evlere millerce mil
där frosten går tjurig vid grind.
– Ayazın kapıda suratsız olduğu yer.
Här är lustigt i stockeldens gula ljus,
– İşte kütük ateşinin sarı ışığında komik,
som darrar i nattens vind.
– gecenin rüzgarında titriyor.
Du är fager, Brogren, i eldglans röd,
– Sen bir ibnesin, brogren, ateşli kırmızı,
där du gnider din svarta fiol,
– siyah Kemanını ovduğun yer,
för mat och för brännvin du glömt all nöd
– yiyecek ve brendi için tüm sıkıntıları unuttun
och din panna är ljus som en sol.
– ve alnınız güneş kadar parlak.
Och Jon, där du sitter vid grytan din,
– Ve Jon, tencerenin yanında oturduğun yerde,
en baron i din mollskinnsskrud,
– mollskinnskrud bir baron,
se, fast åren har garvat ditt sega skinn,
– gördün mü, yıllar çiğnenmiş cildini bronzlaştırmış olsa da,
i ditt sot är du ung som en gud!
– kurumunuzda bir Tanrı kadar gençsiniz!
Och Vargfors-Fredrik, du skrattande man,
– Ve Vargfors-Fredrik, seni Gülen adam,
som vill alla uslingar väl,
– kim tüm alçakları iyi istiyor,
kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan,
– gel, gençliğinin günahı hakkında şarkı söyle, eğer yapabilirsen,
och en skål för din gossesjäl!
– ve bebek ruhuna bir tost!
Och när morgonens stjärnor blekna och dö
– Ve sabah yıldızları solup öldüğünde
och när ångorna stelna till is,
– ve buharlar buza katılaştığında,
och när dagningen skälver på myr och sjö
– ve Şafak myr ve gölde titrediğinde
vi sova på doftande ris.
– kokulu pirinç üzerinde uyuyoruz.
Då sova vi alla på granris tungt
– Sonra hepimiz Ladin dallarında ağır bir şekilde uyuyoruz
och drömma om bleka mör,
– ve soluk tereyağı hayal,
och snarka och vända oss manligt och lugnt,
– ve horla ve bizi erkekçe ve sakince çevir,
medan elden falnar och dör.
– ateş sönerken ve ölürken.
